En dag när ljuset som oftast lyser på min stig är borta. I min värld finns oftast inget grått utan oftast är det skinande solsken och jag ser allt med de vackraste färger men sen kommer de dagar som bara är det svartaste svart. Idag är en sån dag.
Förut fanns det inget avbrott utan alla dagar var kolsvarta. Förut var jag extremt självdestruktiv, det var mitt sätt att hantera allt. Nu handlar mitt liv om att bygga upp mig själv, inte att ha sönder mig själv. När de här dagarna kommer vet jag faktiskt inte längre hur jag ska hantera det.
Hur ska jag hantera sorg, rädsla och ilska om jag inte tar ut det på mig själv?
Jag kan ärligt talat säga att träningen har räddat mitt liv. Precis som jag skrev.. jag bygger upp mig själv istället för att ha sönder mig själv. Många tror att träningen ger utsidan men för mig har det bara varit någonting jag fått på köpet. Träningen är faktiskt det som gjort att jag lever idag. Så att må riktigt dåligt är inte en anledning att inte träna utan tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar