Presentation *långt inlägg*

Hej!
Det var ett tag sen Lina skrev att jag skulle börja blogga tillsammans med henne här, så man kan tycka att det är på tiden att jag sätter igång med det nu. Tänkte att jag skulle börja med en presentation av mig själv och hur min resa mot min målvikt på 80 kilo började.

Så länge jag kan minnas har jag alltid varit överviktig, och redan första dagen i skolan fick jag höra saker som "tjockis", "fetto", "oink oink" osv. Detta fick mig att tro att jag var värdelös och inte kunde göra någonting åt det, och istället för att "göra någonting åt det" förfalskade jag som sjuåring lappar under gymnastiken för att slippa byta om med alla andra, jag undvek att att spela fotboll på gården med alla andra barnen i området för att jag var rädd att få höra deras kommentarer. När jag efter ett år bytte skola tog jag på mig en ny inställning. "Jag är tjock nu och jag kommer alltid vara det, varför ska jag bry mig"? Jag har alltid varit svag för godis och är det än idag, men under den här tiden (fram till ungefär sjunde klass) var det så illa att jag tillochmed snodde mynt från min pappas jackfickor för att gå ner till kiosken på hörnet för att köpa godis i smyg.

Allt eftersom jag blev äldre ändrades mina vanor, och istället för att köpa godis utvecklade jag en hat/kärlek till öl. Jag kunde redan som 14-åring trycka i mig två sexpack 3,5or en fredag kväll för att dagen efter trycka i mig två till. Jag såg ingenting konstigt i det, utan förklarade det med att eftersom jag var större än alla andra kunde jag dricka mer än alla andra utan att bli lika påverkad. Än sålänge höll jag mig till helgerna, men efter jag fyllde 18 och kunde gå på krogen blev det oftare. Jag bortförklarade det med att alla gjorde så när man fyllde 18, att man var tvungen att få ut det ur systemet. Men att dricka 10 starköl varje dag under två års tid är inte bra på något sätt (inte minst för kroppen, och magen, en starköl innehåller drygt 200 kalorier). Det var så mitt Liv såg ut innan jag träffade Lina. Hon fick mig att ändra min syn på mig själv och vad jag faktiskt kan åstadkomma! Och för det är jag henne evigt tacksam!
Såhär såg dom flesta av mina mornar ut mer eller mindre


Att träffa Lina var det bästa som kunde hända mig (hur hon kunde falla för mig har jag än idag svårt att förstå, jag måste varit otroligt charmig). När vi flyttade ihop började jag inte bara ett nytt liv med henne utan jag flyttade även ifrån middag bestående av kött, potatis och sås och införde istället mindre kolhydrater och sallad (som jag egentligen aldrig tidigare ätit). Hur så små medel kunde förändra mig är otroligt. Jag började genast gå ner i vikt av att äta lite nyttigare, men det skulle fortfarande klassas som onyttigt (då får man en annan bild över hur dåligt jag levde innan). Sen att jag slutade dricka lika mycket alkohol var även det en stor skillnad.

Efter ett födelsedagsfirande då Lina träffat Sid började saker verkligen hända! När Lina börjat träna med honom började hon öva sina nya "knep" uppe på gymmet på mig. Jag blev lite som en försökskanin kan man säga. I samma veva började jag även gå till en läkare som jag kallade "tjockdoktorn" för att väga mig och mäta midjan en gång i månaden (även det ett sätt att peppa mig själv, jag vill som sagt ha press på mig). Första gången jag var där var i mars 2009 och då låg min vikt på 124kg och midjemåttet var 127cm, med ett BMI på 35,5. Jag gick dit en gång i månaden efter hårda träningspass med Lina och mycket egen konditionsträning och började märka skillnad. Mitt mål då var att vara under 100kg innan vårt stundande bröllop. Det klarade jag inte riktigt, men jag var nere på 106 på bröllopsdagen! Senast jag var där var i februari i år, och var då nere på 87kg med ett midjemått på 95cm! Så på ett år (!) hade jag med Linas hjälp gått ner 53 kilo och minskat 32cm runt midjan och hade istället ett BMI på 25,5! Något jag tidigare aldrig skulle vara möjligt, men jag har ldrig känt mig så stolt över mig själv och kännt att jag faktiskt klarar av saker. Även om allt kan te sig hopplöst finns det ALLTID ett sätt och en lösning. Det gäller bara att hitta rätt motivation. Min motivation har alltid kommit från Lina och jag är henne evigt tacksam över allt hon hjälpt mig med!
Jag ångrar att jag inte har fler "före" bilder, men jag var inte så sugen på att bli fotad på den tiden, men det här ger en liten uppfattning iallafall:

Den skillnaden märktes mest när det var dags att köpa nya kläder


Mitt mål nu är att komma ner på 80 kilo. Det har den senaste tiden kännts hopplöst att ta sig dit, eftersom jag i skrivande stund har ett diskbråck (mer om det i ett annat inlägg) som är av operationsmagnitud. så jag har inte varit på gymmet ordentligt sen i december. Min motivation har varit som bortblåst, men med Lina inlägg ("Min grymma man") har jag åter fått motivation, och det har jag ER som läser och lämnat kommentarer att tacka för! Nu kan jag knappt vänta på att åter få komma upp på det svettluktande gymmet och vråla som en stucken gris medan jag sliter ut mina muskler till bristningsgränsen! Finns ingenting (bortsett från bebisen naturligtvis) som lockar lika mycket! Så återigen, ett jätte tack till alla som kommnterade inlägget och gjorde så min motivation hittade mig igen

Som en liten parantes kan jag avsluta med att säga att jag har fått en preliminär operationstid den 28:e juni. Mer om det och besöket på sjukhuset kommer.