in i väggen

Det är halt ute och jag kör i 180 km/h och trampar bara hårdare och hårdare på gasen. Jag känner att jag borde sakta ner och köra försiktigare men jag vill bara fram till målet och gasar mer och mer. Till slut går det inte längre och jag sladdar av vägen och krockar hårt in i räcket.

Nej, självklart skulle jag inte köra så men detta är exakt vad om har hänt med resten av livet. Jag har bokat in träning, klienter och två jobb från morgon till kväll och bara försökt ta mig igenom dagarna, vägrat känna hur kroppen strejkar och bara köra på. Jag älskar att ha mycket. Ju mer desto bättre brukar vara mitt måtto men kroppen håller inte med. Efter en och en halv månad utan en enda dag helt ledig har kroppen gett upp. Jag bara spyr, är så yr att jag har svårt att stå ibland och börjar gråta för ingenting. Schemat framöver nekar mig också en enda dag ledigt och varje dag är inplanerad med olika saker och jobb. De flesta dagarna fler än ett jobb. Att sköta kosten och min egna träning perfekt blir näst intill omöjligt.

Jag måste fixa en plan. Jag vet inte hur men det måste gå. Allt annat är ett misslyckande från min sida och det finns inte. Jag vägrar lägga mig ner och ge upp men kroppen är så förbannad nu att det är omöjligt att ignorera. Imorgon ska jag sätta upp en ordentlig plan.

Gamla motiverade glada bloggen kommer snart tillbaka! Jag lovar! =)