"Unless You Puke, Faint or Die, Keep Going!"

Imorse satt jag och tittade på Biggest Loser som jag bara älskar. Man kan inte inte få inspiration och motivation av att se deras träningspass innan invägningen. Det är iallafall vad som jag mig motivationen och drivet för att pressa mig själv tills jag var såå nära på att börja gråta idag på löpbandet efter jag kört axlar. Mina kläder hade gått att vrida ur om jag velat och det gjorde det ju inte lättare av att jag har extrem träningsvärk i baksidan av låren….

Jag bara älskar Jillian Michaels (en av tränarna i Biggest Loser)! Hon är så hård och underbar och får vem som helst att pressa sig 100 gånger hårdare än nån nånsin kunnat tro att de klarar av. Det jag älskar mest med henne att det alltid är så mycket mer mentalt än bara själva träningen. För det som det handlar om är att pressa sig igenom smärtan och bara fortsätta pressa när man hellre vill dö. Och jag vet hur det är att pressa sig tills man spyr. Jag har spytt och gråtit under de gånger jag tränat med Sid. Men smärtan är verkligen “bara” rädsla som lämnar kroppen.

Idag när jag sprang på löpbandet så var jag såå nära på att lägga av. Hitta bortförklaringar. Hitta en väg ut. Det är där det mentala kommer in. När musklerna för länge sedan helt slut, där är det bara vilja. Att pressa sig förbi bristningsgränsen när man har nån som Jillian bredvid sig är allt annat än lätt men att då klara av det när man är själv kan tyckas omöjligt. Jag ser alltid henne eller Sid stå bredvid mig och skrika på mig när jag är nära att lägga av. Jag ger mig själv massor av suggestioner och matar på som ett mantra. “Du är så mycket starkare än du tror, bevisa det nu”, “Vill du stå och beundra nån annan för hennes prestationer eller vill du vara henne?”, “Du är gjord för det här” eller som Jillian brukar skrika “Du slutar bara om du spyr, svimmar eller dör”.. =)

De här människorna är mina hjältar, de som aldrig ger upp oavsett och möter sina rädslor. Låt er inspireras!